Känner mig riktigt sviken jkust nu. Du tjatar på mig och jag säger ja, trots att jag egentligen inte hinner. Jag kämpar som fan för att få lite tid över, sitter här med ont i huvudet och trött som fan och då ångrar du dej. Det är inte första gången du gör så. Men det är den sista kan jag lova, för nu har du så tydligt visat att det itne går att lita på dej, jag har försökt och gett dej chans efter chans, men så fan heller jag pallar inte mer. Enda anledningen till att jag faller för trycket är att jag så görna vill vara med dej. När jag frågar dej förväntar jag mig inte att det ska bli nått, men när du frågar mig finns ändå hoppet. Trots det som avböjer du.
Och dej ska man kalla bästa vän.
Men jag har ingen bästa vän verkar det som, jag är den personen som har många vänner, men ingen bästa vän. Du har allt den bästa vän ska ha, men en bästa vän ska inte svika, mendet gör du alldeles för ofta.
Du har iaf visat en gång för alla hur du är. Tack för det!!! Synd bar att jag är den enda som verkar se det.....