Hade en liten filmkväll med mamma och pappa ikväll. Började med att se Män som hatar kvinnor slog sedan över till trean och såg 40 days & 40 nights. Såg inte den sistnämnda från början tyvärr men den var riktigt bra. Gud han är syngg, Josh Hartnett, fast han har varit snyggare än i filmen. Han gör sig inte rättvis i den hemska frisyren han har. Riktigt fint i filmen när han smeker henne till orgasm. Får en att själv längta efter lite närhet, det har varit lite trögt med det på sistonde. Gillar jag nån så är det inte besvarat, lite jobbigt.

Men det kommer väl har ju hela livet på mig. Det börjar bli lite jobbigt när Geary frågar om jag inte ska skaffa pojkvän snart. Det är inte så jävla lätt. Jag är inte den som går på och pratar och flörtar hur som helst och om jag gör det, så brukar jag skräma bort killarna istället.  Vad är det som gör att vissa lyckas och andra inte. Det känns som om alla mina kompisar en efter en skaffa pojkvän nu utan att de ens försöker.

Men det är kanske vad som krävs. Om man inte tänker på det och bara låter det gå som det går så komme det väl nån rätt som det är.

Jag vill ju verkligen inte bli den gamla tanten som sitter instängd med sina katter tills döden kommer. Man vill ju ha nån att dela livet med. Dela allt det roliga, ledsna och jobbiga med. Någon som lyssnar och tröstar och nån som man kan lyssna på och själv trösta. Som en bästa vän + sexet då, eller?

Ska inte ens pojkvän vara ens bästa vän? Ska man inte kunna visa sina sämsta sidor för den man älskar? Jo, visst ska man kunna visa sina cellulit-lår, sitt osminkade ansikte och sina sämsta sidor för den man vill dela sitt liv med. Varför säger då så många tex. att de aldrig skulle kunna visa sig utan smink för sin pojkvän. Han ska väl klara det om han älskar en.

Gud jag vet inte var jag ville komma med detta mer än att jag känner mig ganska ensam för tillfället.

Skriv några bra love-tips som jag kan lägga upp på bloggen. länkar till alla:)